Finns det överhuvudtaget något försäkringsbolag som ens tänker att det kan finnas kvalitetsskillnader på gamla och nya hus, eller pratar man bara åldersavdrag för att ditt hus är ”gammalt” fastän det kanske egentligen är byggt med mycket bättre kvalitet än vad man åstadkommer idag? Är det bara dagens byggtekniska normer som gäller vid en återuppbyggnad eller tas det någon hänsyn till de kulturhistoriska eller estetiska värdena även fast det inte är Q- eller K-märkt? Helt ärligt – kommer du bli nöjd?

Var det så enkelt att du klickade i och bytte försäkringsbolag online i utbyte mot 5% extra rabatt är det kanske dags att ringa dem och ställa den enkla frågan: Vad får jag egentligen för ersättningshus om det gamla skulle brinna upp? Kan de inte svara så du förstår är det nog dags att prata med något annat bolag.

I bästa fall så kanske du har någon kontakt på försäkringsbolaget som förstår problematiken och hjälper dig. I värsta fall står du där men en symbolisk summa pengar i handen och får själv försöka hitta tillgängliga och kunniga hantverkare som kan återuppbygga med traditionella material och byggmetoder. Lycka till!

PS. ALLA byggnadsmaterial brinner – vid rätt temperatur. Om du möjligen trodde att till exempel gipsskivor och mineralull skulle utgöra någon sorts ”brandförsäkring”?

Inte så många vet nämligen att gipsskivor tillverkas av restprodukter från fossileldade värmekraftverk i Centraleuropa, inte alls av naturligt gips från något genomtänkt ekologiskt gipsbrott – om nu det skulle ha känts bättre?

Och då talar vi ändå inte om alla gamla byggnader som fått dessa sköra skivor eftermonterade på väggar och i tak för att skapa en perfekt slät yta, där spackelspaden snabbt genomskådar amatörens ovana handlag och där alla missar skapar ett utseende ovärdigt både huset och den som utfört jobbet.

Låt i stället hus renoveras och åldras med värdighet och använd metoder som kunde ha varit aktuella när huset byggdes – då talar vi kanske främst om spännpapp? Eller om du känner att du bara snabbt måste hitta en genväg – använd hellre tjock masonit som du sedan kan måla eller tapetsera, hänga upp tavlor och montera strömbrytare på, utan de klassiska gipsskiveproblemen som krockskador, självförstorande spik- och skruvhål och andra. Och det blir en grym besparing både för klimatet, allt slit med transporter och inte minst för plånboken.

Ett Gott Gipsfritt År önskar vi er alla!

Allt fler blir varse om förfulningen av detaljerna på gamla hus. De som byts ut drar automatiskt nästan alltid ner det estetiska värdet. Måste allting bli så fult, frågar vi oss? Nej, säger hantverkarna, men husen måste ju lagas. Och här får vi nog ändå börja lägga över lite mer ansvar på hantverkarna själva. Finns det alternativa material? Alternativa färger? Alternativa utföranden? Finns kanske till och med de GAMLA lösningarna kvar? Får du ett ”nej” på en enda av dessa frågor så har du anlitat fel hantverkare. Och egentligen är det inte fastighetsägaren som skall behöva fråga, det är hantverkaren själv som kunna skall visa upp alternativen och helst också betona att det alltid lönar sig att satsa på kvalitet – speciellt om man tänker sig behålla huset längre tid än näsan räcker. Idag börjar ju välbevarade hus bli så pass heta på marknaden att även om man går i säljartankar så lönar det sig att lämna ett snyggt hus ifrån sig.

En bra plåtslagare till exempel (kolla själv bland SOS Byggnadsvårds följare på instagram!) är en sådan yrkesman som personligen kan förvandla ett hus från en loser på två-tre poäng till en vinnande tiopoängare. Ta till exempel ett sådant där skorstenssvep som nu plötsligt anses vara nödvändigt på alla hus, fast sanningen är att det bara är byggnader som står ouppvärmda hela vintrarna som EVENTUELLT kan behöva ett. Och OM man nu behöver ett sådant, varifrån kommer dessa modeller som ser ut som gigantiska omkullvälta oljefat? Jag bara undrar.

Så här efter juletid blir de omkullvälta oljefaten ett irritationsmoment även i barnens ögon. För hur skulle tomten kunna ta sig ner med sin säck när det ligger ett vasst oljefat på skorstenen? Kanske var det därför som tomten satte sig på svepet på bilden, suckade uppgivet och sen bara drog? Arma barn! Mitt tips: Hjälp barnen att slå in en plåtsax till tomten i julklapp till nästa jul?

Själva lägger vi på SOS Byggnadsvård gärna apelsin- och mandarinskal på tork efter att ha ätit upp frukterna. Antingen får de ligga luftigt på ett vackert keramikfat, ett tennfat eller en gammal plåtbricka, gärna med ett stearinljus i mitten, som gör det hela till ett ”intressant arrangemang ”. Eller så blandar vi skalen med lite granris, lingonris, eller enris. Då tornar skalhögarana upp sig som veritabla ”installationer” i huset. Har man ett gammalt järnfat av någon sort, kan man också snabbtorka skalen på vedspisen. Då doftar det ännu mer jul i huset.

Apelsinskal under snabbtorkning på vedspisen.

Apelsinskalen från julkalasen räcker till att tända brasor hela vårvintern.

– Åh, är det pomeranser, brukar folk fråga imponerade.
– Nej, bara ett sätt att slippa gå ut med komposten, skämtar vi.
Och kanske det viktigaste av allt: Det finns ingen bättre ”braständare” för öppna spisen och kakelugnen än torkade citrusskal! Vackert orange ”näver” att ha till hands för vinterns brasor. Och hela tiden med högsta dekorationsfaktor i väntan på att själva brinna upp.

Takbytarfirmorna är av samma skrot och korn som fönsterfirmorna och jagar ständigt nya kunder för att få byta ut deras tak. Sett ur ett miljöperspektiv står betongpannetaken, tillsammans med betonggrunderna, för majoriteten av koldioxidutsläppen i vårt husbyggande. Men till skillnad från betonggrunden kräver betongpannorna att man efter normalt cirka 25 år måste byta ut pannorna. Då har de fyllt hängrännorna med sand och bundit fukt mot taket så att man även behöver byta ut alla hängrännor. Underhållet, att ständigt behöva skrapa ur den stenhårda cementfyllningen i rännorna, blir alltså så mycket mer arbetskrävande än med tegeltak. Och när man ändå håller på och byter hängrännor så tar man med stuprören också. Billigt? Knappast. Och inte kan man klimatkompensera med att köpa en ny elbil heller, vilket annars tycks vara tidens melodi när man vill döva miljömedvetandet.

För mig är det obegripligt varför man inte självklart väljer lertegel, som i princip håller hur länge som helst. Det är ju bara pappen under teglet som tar stryk över tid och behöver åtgärdas. Sedan kan man lägga tillbaka det gamla teglet igen. VARIFRÅN, undrar jag, kommer mantrat att gamla hus skulle vara dyrare att ha än gamla? Det är ju tvärtom! Det är ju först när man utsätter husen för moderna byggmaterial som de verkligen börjar kosta.

Så i dessa tider när alla vill spara pengar, lägg dem i stället på att titta över ditt befintliga tak, skaffa dig några begagnade pannor och byt ut de som är trasiga. Väntar man för länge blir det skador – även på hederliga tegeltak.

Tänk dig motsvarande om dig själv. Du har tandvärk, ett hål i en tand, går till tandläkaren och kommer hem med två kompletta lösgommar – i plast dessutom, i stället för att bara laga det enda hålet!

Ett nytt fönster med fuskpröjs i sin prydno. Spröjsen sitter fast med bara några enkla plastpluttar. Lägg märke också till fönsterbleckets lutning. Dit det lutar dit rinner det, är ett gammalt talesätt. Tyvärr i detta fall.

Det var det ena. Det andra är att man undrar på vilket blindinstitut fönstertillverkarna har utbildat sig? Hittepåmodeller, oftast bredare och lägre än de klassiska svenska modellerna och med platta spröjsar som mest liknar galler! Är det någon mer än jag som får fängelseskräck vid blotta anblicken? Materialen ska vi inte tala om. Reklamen berättar bara om det energieffektiva glaset, som ju i verkligheten är dött och platt och kostar naturen sååå mycket energi att tillverka. ”Spara” är definitivt ett ord som klingar falskt i sammanhanget. Man talar till och med om underhållsfri plast/metall, men i verkligheten blir allt bara dyrköpt, eftersom de materialen inte GÅR att underhålla.  Fönstren är ju också husens ögon, som ett gammalt talesätt lyder, men när de gamla fönstren är utbytta inser man att det måste ha varit emaljögon man menade. I gamla fönster med handblåst glas tittar däremot husets själ alltid så vänligt fram.

Det tredje är att det heller inte verkar ha förekommit några mattelektioner på det där institutet sedan estetprogrammet också lades ner. Eller vad sägs om påståendet att fönstren släpper ut 35% av värmen i ett hus och att det går att förbättra energiåtgången radikalt genom att byta ut dem?! Att denna siffra bara gäller nybyggda hus, talas det alltså tyst om. Väggarna i nya hus är nämligen så mycket bättre (=mindre dåliga) än fönstren och kan man därtill slira runt lite i kalkylerna och glömma att nämna att detta faktum INTE gäller gamla hus, så kanske man kan få snurr på fönsterförsäljningen i dessa så kallade energispartider. När det gäller gamla hus står i stället fönstren för bara 15% av värmeutsläppen och därmed blir vinsten med ett fönsterbyte försumbar. Bättre då att lägga pengarna på lite mer sågspån på vinden och köpa effektiva och långlivade tätningslister av ull och bara renovera de få fönster som verkligen är dåliga.

Så var det det fjärde, för det kanske finns några som fått en klump i halsen och tyvärr sitter fast i dilemmat att man fått sina fönster utbytta, kanske nyligen eller för något decennium sedan, och dessa nu börjar ge upp. Vad gör man då? Förhasta dig inte utan se om du inte åtminstone kan olja in dem lite utvändigt (hälften rå linolja, hälften terpentin) och få på lite linojefärg till våren så att inte fukten fortsätter krypa in.  Då slipper du en dyr akut åtgärd. För det finns alternativ när det gäller dessa problem. Vi återkommer till det senare i vår programserie.

Bilden föreställer ett gammalt hus som fått både fasad och fönster utbytta. Att det dessutom råkar ligga i ett världsarvsområde och huset i sig är ”klassat som kulturhistoriskt och/eller miljömässigt värde” kanske får någon mer att reagera. Snart är det bara myndigheterna kvar som tror att man kan skydda gamla hus och gamla miljöer med paragrafer! Vi själva tror att det bara är genom KUNSKAP som vi kan förhindra att vårt kulturarv raseras.

Vilket konstigt budskap från en byggnadsvårdare? tänker du kanske. För både du och jag vet ju att det bästa sättet att tjäna pengar vid en renovering är att varje dag städa upp efter hantverkarna, annars blir det de som städar – för 600 kronor timmen ungefär. Men! Städa då med förstånd! Ta tillvara alla originaldelar och lägg dem i ”gårdsarkivet”, alltså ett ställe där de inte ligger i vägen. Under verandorna i huset på bilden låg till exempel rivningsmaterialet kvar från den förra fasadrenoveringen, det vill säga, skadade dekordelar, panelbitar, foderrester och andra träbitar som blev utbytta när huset skulle målas om förra gången. Eftersom man dessvärre målade med plastfärg då, blev det snart dags att skrapa ner all färg igen och börja om från början. Men hur såg den förra – och förrförra färgsättningen ut? frågade vi oss. Jo, svaret låg i ”gårdsarkivet”, alltså i det här fallet i vedtravarna under verandorna. Där hittade vi mängder med originalbitar – med originalfärgerna kvar. Lycka!

Se det här som ett tips! Byggstäda själv och tjäna pengar på det, men tänk samtidigt på att inte städa för noga, utan betrakta i alla fall en del av soporna som ”arkivalier” och husets ”DNA” för framtida renoveringar. Behovet av handfast bevismaterial av äldre färgsättningar och utföranden är ju ovärderligt när man byggnadsvårdar och vill återställa sitt hus!

Delar av gamla verandaräcket med sin originalfärg. Ovärderliga dokument.

Den nya plastfärgen efter bara några år. Fönstren hade som vanligt tagit mest stryk.

Även ett stenhus tar stryk om grunden blir för tät. Lätt att avslöja med bara ögat vad som håller på att hända även här.

Vårt egentliga råd är att inte bygga med cement/betong alls. Inget hus på betongplatta alltså, varken nytt eller gammalt. Inget hus med betongpannor på taken heller. Och då tänker vi inte i första hand på risken med tätheten, utan mer på att betongen är en av våra största koldioxidbovar. I många kommuner är det ändå fortfarande krav på att alla nya hus måste byggas på betongplatta…

Vilken tror du själv är den största miljöfaran här? Kor som fiser på ängen, eller betongvillor som drabbar miljön med enorma mängder koldioxidutsläpp vid tillverkningen? Och vad skulle du själv kunna tänka dig att saka – för miljöns skull? Betongen eller korna?

Och så det sista problemet, konsekvenserna med att bygga hus på betongplatta. Naturen är ju normalt ojämn. Och betongplattor är plana. De stämmer alltså inte med varandra och därför måste man först lägga upp en hylla av schaktmassor till stöd för plattan, alltså innan huset tillåts dimpa ner. Dessa altaren blir dock ofta lika höga och iögonfallande som själva byggnaden i sig och man undrar hur det då är tänkt med bestämmelser om till exempel maxhöjder i bygglovet. Maxhöjd ovanför naturen, eller maxhöjd ovanför plattan? Troligen har ingen tänkt på saken alls.

Villa på platta på före detta naturtomt.

Och en till.

Och sist en traditionell naturstensgrund. Marken ligger orörd och sluttande, men förstås inte själva huset. Luften cirkulerar fritt och håller grunden torr. Allt sker i samklang med naturen, utan el, fläktar eller annat onaturligt. 

”Stora boken om byggnadsvård” är egentligen en ”ABC-bok” för den som är intresserad av gamla hus. Den är tänkt som en sorts grammatik för den som vill förstå varför ett hus ser ut som de gör och en instruktionsbok för den som vill gräva i väggar och golv för att kolla, tolka och återställa lagren av snickerier, färger och tapeter. En av Sveriges mest sålda handböcker.

En mindre känd bok, men lika inspirerande och lika omfattande är ”Bevare mig väl!”. Den ligger nog närmare dig som är en vanlig, villrådig husägare, för den berättar mer om normala gamla hus, förfallna eller sönderrenoverade, MEN framför allt om alla de möjligheter som faktiskt finns för att skapa ett praktiskt drömboende av dem – med gamla svenska hus som förebild. Den perfekta julklappen till dig själv – eller någon annan du vill inspirera till att gå från tanke till handling!

Båda är utgivna på Bonniers och säljs billigast på nätet, men finns även i välsorterade byggnadsvårdsbutiker och i bokhandeln.